Connecting minds & collecing thoughts – a website for autistic and other curious people

Efter karantänen

Under några veckor hemma med misstänkta Covid-19 symtom var det helt underbart att få gå och handla i mataffären nere i byn, som jag längtat. Tror inte jag har tyckt att det var så härligt att handla, någonsin. Bara se andra människor, vilken fröjd. Att kunna gå in på sonens skola/fritids för att hämta honom, helt underbart.

Coronabegränsningar liknar mitt liv med NPF/utmattningssyndrom

Jag har tänkt mycket under mina dagar hemma att det finns likheter mellan karantän och ett liv med NPF-diagnoser och utmattningssyndrom. Ska försöka förklara hur jag tänker.

När jag har varit utmattad har jag ofta känt en vilja att göra saker fast min kropp och hjärna inte orkat. Då har jag inte KUNNAT göra det jag velat. Jag kände ofta under mina utmattningar en önskan om att åka utomlands, ligga på en strand, ensam och bara vara. Men jag orkade inte det då. Jag orkade ju inte ens gå och handla.

Nu i dessa Coronatider måste alla hålla sig hemma. Jag känner samma önskan att resa nu som då, men det går ju inte nu heller. Men nu är det inte bara min låga energinivå som gör att jag inte kan resa, utan alla gränser är stängda. Det är lika för alla, oavsett om man har begräsningar i ekonomi eller energi eller inte några begränsningar alls – ingen kan resa någonstans.

Neurotypiska personer och personer utan utmattningssyndrom längtar tills dessa att detta är över och de kan leva på som vanligt. Jag lika så. Skillnaden är att jag troligtvis fortfarande inte kommer orka resa utomlands, hur gärna jag än vill det. Resandet i sig tar så mycket kraft och energi i anspråk – kraft och energi som jag inte har.

Egendomligt nog känns det lite skönt att vi alla nu får leva med begränsningar som vi själva inte har valt. Den sociala distansen är även den lika för alla.

Begränsningar i coronatider

Maria Strömberg

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.