Connecting minds & collecing thoughts – a website for autistic and other curious people

På många sätt är detta med social distansering vardag för min familj, då vi inte träffar så mycket människor utöver våra respektive arbetsplatser. Vi har ingen släkt som bor i närheten och få vänner i kommunen vi bor, men främsta orsaken är att vi alla tre i olika utsträckning har behov av återhämtning på lediga dagar.

Men detta är ändå annorlunda, för som det är just nu FÅR jag inte gå och jobba. Jag FÅR inte gå och handla eller träffa vänner. De tre senaste veckorna har jag nämligen symptom som skulle kunna vara Covid-19. Även om jag hade varit symptomfri hade jag inte kunnat jobba på jobbet, eftersom arbetsplatsen är stängd och alla som kan jobbar hemifrån.

Jag skäms över att jag kämpar med mina små fjuttiga i-landsproblem, med avsaknad av rutiner och ständiga förändringar blandat med oro, samtidigt som många människor kämpar för sina liv och personalen inom vården kämpar för att samma människor ska överleva. Och här vill jag gnälla över att jag mår dåligt över att vara isolerad… över att livet är satt på ända.

Jag tror inte att jag är ensam om att känna så här i denna underliga tid. Jag tror att vi med NPF-diagnoser har det extra svårt med den rådande osäkerheten. Det jag vill förmedla med detta är att du inte är ensam. Det är ok att tycka att det är svårt och tungt, även om du inte själv drabbats av viruset direkt.

 

Maria Strömberg
Linköping, 20-04-03

Osäkerhet och coronavirus

Maria Strömberg

Lego-älskande mamma med ADHD och autism

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.